I Belize med uppdrag

Solnedgang utanfor on "Keycocker"

Vad vore en tid ute pa det karibiska havet utan en piratfest? Inte lika kul i alla fall. Initiativet till fest uppkom da tre av eleverna pa skolan fyllt ar inom en vecka.


Jag, Lauren, Luke och Mark valde dock att inte folja temat helt och vi kladde ut oss till infodingar av nagot slag.

Martin Hallman, jag migsjalv och allt som jag ofta tror varlden kretsar kring mar bra. Livet pa en katamaran ar riktigt pafrestande, utmanande och klockrent pa manga satt for att klura ut mer av hur ens personlighet kan ta sig i uttryck. Inte for att jag inte varit mig sjalv innan, men det ar verkligen bra att "kollidera" med andra manniskors asikter, vyer och tankar. Nagot som jag tror inte dykt upp lika latt om jag valt en annan skola an denna intima batvariant ar att konfrontera vanner. Ombord pa dessa fina, men ganska trangbebodda katamaraner, blir konfrontation ett maste - vilket vanligtvis forsoker undvika

... och for er som undrar fortsatter jag an sa lange att spara ut mitt skagg. "Kapten Rodskagg" som de kallar mig

Tiden gar fort och vi har klarat av sju veckors studier ombord. Sedan sist har vi fatt satta oss in i olika perspektiv pa var varld, vad olika religioner, kulturer och traditioner varderar i livet. Vi har dessutom fatt en inblick i hur man enkelt kan djupdyka i Bibeln och vi har studeratjohannesevengeliet, vilket var riktigt schysst (Vi laste boken en gang per dag den veckan). Den gangna veckan har en kanadensare besokt oss och delat tankar om hur Gud ser oss, alskar oss och uppskattar det som var personlighet redan besitter i form av egenskaper. Gud vill ha oss som vi ar, inte att vi formas likt droider/kopior for att tillhora nagon klubb - nej, unika for att se en schysst mangfald i varlden. Amen till det! :D

Har ar klassen samlad for seglarkurs

...och har en gruppovning for att lita pa varandra, ha tilltro

For tva veckor sedan nar vi senast tillbringade var helg pa landbasen utnyttjade jag och mina vanner Luke, Lauren och Allysen cykelligans cyklar och aventyrade norrut. Det sades att nar vi kommit till ons nordande skulle fa se jaguarer, bockar, vildsvin och alligatorer. Sa det tyckte vi lat spannande.

Allysen

Luke

Lauren

Vi begav oss ivag och hade lyckan att cykla i fint vader och vi trampade pa i 2h (med berakningen att vi skulle na ons nordande efter 1,5h). Storm och regn hann ikapp oss och med knappa 8km kvar stannade vi till vid en turistresort, blev bjudna pa lask och tog en valbehovlig paus. Tiden gick, vi fick en rundvandring och bestamde oss for att vanda om och ta sikte mot landbasen igen, sa inga vilda djur att beskada denna gang.

Till saken hor det att pa vagen till resorten fragade vi nagra Belizebor om vagen. Nar vi nu bestamt oss att dra oss tillbaka ropade de pa oss igen. Santiago, en aldre man (rejalt paverkad av marijuana, som ar valexploaterat i dessa omraden) valkomnade oss in till hans boning och vi foljde honom.

Luke halsar pa Santiago

Dar fick vi mota agaren av huset, Moses. Moses var villig att prata och han gav oss inte en syl i vadret. Han delade tankar om sitt liv, sin familj, sitt yrke och det var en helt klart uppmuntrande upplevelse att fa umgas och dela livet.

Moses och tva av hans soner

Vi har varit ombord pa katamaranerna en langre tid nu och det ar riktigt skoj att fa uppleva mer av vatten och segling. Nar vi for forsta gangen seglade ut pa oppet hav mottes vi av 1,5m hoga vagor -  vilket inte ar speciellt rejalt, men med en 8h lang segling paverkades vi alla...

Vi skrek av gladje nar tva och senare tre delfiner valde att folja var katamaran langs foren

Fyra av oss var tyvarr tvungna att aterge den foda vi intagit timmarna innan avfard. Jag var en av de drabbade som inte klarade av vagorna, men jag skyller pa vattenbrist :D

Under en av vara seglingar blev vi beskjutna av vara rivaler pa katamaranen "Imagine" med vattenballongar

En av hojdpunkterna under dessa veckor var seglingen till Lighthouse reef. Ett underbart stalle, en galet fin o med vackert korallrev. Vi har tva livbatar anknutna till katamaranerna som gor det mojligt for oss att besoka fastlandet nar vi kastar ankar utanfor kusten. Det innebar en utflykt pa on dar vi fick mojligheten att se den sallsynta fageln "redfooted booby" - "det rodfotade brostet" vilket i sig ar ett ganska roligt namn.

Gruppen, med Kelly i spetsen, pa vag till fageltornet

Jag och Jeremy valde att stilfullt hoppa

Lauren, Kelly, Mark, Jeremy, Anya och jag

Tiden har nere satter avtryck som jag redan i nutid kanner av. Denna otroliga skapelse, med stjarnaklara natter, med tokfina korallrev, med imponerande undervattensdjur, med elektriskt blatt vatten, med manniskor som jag fatt lara kanna fyller mig med en langtan efter att leva livet. Det ges utrymme for tankar, funderingar och avslappnandetimmar, samtidigt som studietempot inte ar alltfor lagt och strukturen val synlig. Jag gillar livet... eller nej - Jag alskar livet! Det ma lata smorigt och tillgjort, men wow! Hoppas ni har det toppen nu nar hostmorkret och mystider narmar sig

Guds frid ar val vart att efterstrava, jag lovar
Over and out

 

 

 

Fyra veckor ar snart avklarade av larjungaskolan. Jag inser att jag gillar de nagot mer intensiva veckorna, med undervisning, laxor och tid for tanke. Men jag har samtidigt ingenting emot de stillsamma helgerna da vi har tid for mer lasning, internet, stadning, tvattning, social gemenskap etc. allt detta ar nast intill ultimata aktivieter for att stimulera en testosteronpojke i tjugoars aldern som kan ha svart att sitta still. Eller? Njae, ibland behovs aventyret, som lyckligtvis inte ar langt borta for den sokande.


[bilvagen nar den ar som vackrast och bast]

Jag har valt att bli del av "cykelligan" dar man betalar en summa och sen gemensamt ager en cykel. Med den drog jag sjalv in till stan i forra helgen. Det blev lite av ett aventyr da jag valde att folja "bilvagen" istallet for den vanliga cykelturen langs den hart packade sandstranden (cyklarna hittar man vid landbasen, dar vi oftast lagger till under helgerna).


[bilvagen nar den ar som samst]

Cykelturen tog mig en timme istallet for de normala 25minutrarna. Storre delen av bilvagen, som ar den enda enligt kartan, bestar av djupa vattenpolar som ar omojliga att manovrera med cykel.

\
[odla som kryper omkring]

Jag cyklade forbi hundratals odlor av olika slag och fick parera for djupa halor. Den 35gradiga varmen (om inte mer) gjorde att vaskan langsamt tacktes av svettsalt och jag var inte lika exalterad over aventyret som vid start. Dock kom jag tillslut fram och fick se de fallfardigt charmiga husen i San Pedro. Dessutom lyckades jag cykla hem en 7kg tung melon och 2kg bananer.


[San Pedro Town]

En vanlig vecka finns inte, men vi foljer ett nagerlunda stabilt schema under veckodagarna. Pa lordagar skjutsas veckans talare in till katamaranerna med bat-taxi. Dagen ar oftast oschemalagd och stor frihet ges aktivitetsmassigt. Vi har haft nagon filmkvall, cykeltur, fodelsedagskalas, lovsangshang, volleybollturnering och spelkvall.


[Beachvolley med Martin]

Pa sondagen seglar vi och lagger ankare vid veckans destination. Aven sondagen ar oschemalagd och sa lange man inte ar del av dagens middagsteam gar man fri - vi ar tre team som turas om att laga mat och diska varje kvall (forutom fredag).



Frukost och lunch ordnar man sjalv och beroende pa vilka ingredienser som kopts in far man gora det basta av situationen. Det blir ofta flingor + mjolk till frukost (tamt, men det ar vad de ater), lunchen innebar nudlar (skulle passa dig Matilda), ostmakaroner (smaskens), brod eller rester.


[Wakeboard under kvallen med solnedgang som ar tokfin]

Veckorna drar pa allvar igang pa mandagarna da vi har gemensam samling och lovsang kl.8. Vid niotiden drar undervisningen igang och fortsatter fram till lunch vid ett. Darefter har vi bocker att lasa, uppgifter fran talare, fritid, seglarkurs, killgrupp, samarbetsovningar, ledarskapskurs och tid for "en till en - snack".



Mandagar, tisdagar och onsdagar ar mycket lika varandra. Efter torsdagens undervisning seglar vi till nagon hamn, de flesta av helgerna kommer vi att tillbringa vid organisationens bas som ligger utanfor San Pedro. Efter fredagens undervisning har vi hela eftermiddagen fri da jag och nagra vanner hittintills akt in till byn for att ata, maila och sa.


[fr. v. uppe. Kip, Mark, Jeff (talare), Luke, Dirk (Kapten pa dreamer), jag
fr. v. mitten. Louise (hjalpledare), Anya, Lauren, Jeremy, Allysen
fr. v. nederst. Kelly, Jeremy (hjalpledare), Kat, Ally, Sarah, Alberto

Chris, kaptenen pa Imagine saknas -  sen ar teamet komplett]


Denna veckans talare tog upp det intressanta amnet "Guds fadershjarta" vilket, for mig, har inneburit en omtumlande tid for bade kanslor, kunskap och forstaelse. Jeff som kom for att snacka kring amnet borjade veckan med att forklara ordet passion, hur Guds passion utifran flera perspektiv tar sig i uttryck i var varld.


[Jeff, talaren den senaste vecka]

Den ultimata bilden ar fortstas hur Jesus, Gud sjalv (da Fadern, Sonen och Helige Anden pa nagot knasigt satt hor ihop... ett tips for att forsta eller i alla fall vidga vyn med detta samband ar att lasa den teologiskt skonlitterara boken "the shack" eller "odeshuset" tror jag den heter pa svenska), blev manniska och verkligen gav sitt liv for att en ofattbart helig Gud (jag forstar i alla fall inte hur Han kan vara sa maktig, men wow) overhuvudtaget ska kunna relatera, eller inneha en relation med oss. Nu gar det att komminucera och dela livet med en levande Gud, narsomhelst, da Jesus inte bara dog - utan uppstod likval! Tokigt, galet, knappt, men anda sanning och Liv! Otroligt nog har jag fatt uppleva en narvaro som alltid gar att bortforklara for manniskor - men som inte gar att bortforklara tillrackligt overtygande for jag ska tro att Gud inte finns.


[poserande Martin]

Hur som. Nagot som jag alltid haft svart for ar att satta ord pa vart jag ar i livet, i tro, tanke och i det substansiella. Jag har liksom trott att Jesus funnits, men det har alltid kants som om jag haller tillbaka. Jag menar, om Han ar sanning borde man ju ge Allt! Nu funkar inte det alltid i ett svenskt samhalle, jag menar en snubbe som ger bort allt, lever pa gatan och missionerar skulle fa dumburkestampeln ganska fort... men hur kan jag ge mer av sanning och det jag tror pa till mina vanner da? Sant grubblar jag lite pa och har borjat forsta att jag far ta ett litet steg i tagit -  i tro, vaga slappa greppet och kontrollen (vilket gar emot svensk kultur och MIN kultur) och pengafokuset.


[Mark och Jeremy fixar "the mainsail"]

For ovrigt mar jag prima och teamet har kommit varandra annu narmre da vi delar mer och mer av livet och vad vi kampar med. Det kanns toppen och att fyra veckor gatt ar knasigt. Skagget frodas, solen branner, skamten dras, havet beskadas och det har ar for bra for att vara sant... nastan

Allt gott vanner!
Guds frid