en God Jul
Nochixtlan, en stad pa 15000 invanare - behaglig storlek och forhallandevis saker enligt folket har och vad vi har hunnit kanna av efter en manads aventyr. Jag och mina sju teamkamrater bad under var teoretiska undervisning (de tolv forsta veckorna) och fick pa olika vis ledas till ett aventyr i Mexiko.
Juldagen med teamet + Joel och Judith (Ett par i kyrkan som vi samarbetar med. De tar
hand om oss i alla lagen. Fr vnstr i soffan: Sarah, Allysen, Nick, Amanda, Lauren, Joel,
Bart (staendes) Kat och Judith ar franvarande. (alkoholfri appeldryck for er som undrar ;)
Julafton tillbringade vi med Joel and Judiths familj. Detta ar fortfarande under juldagen.
Vi lottade nagra veckor tidigare, tva personer man skulle julhandla till. Mycket lyckat!
Va goa mexikanarna ar! Jag forundras standigt i motet med nya kulturer hur gastvanliga manniskor ar. Bemotandet vi fatt de forsta fyra veckorna visar pa en galet fin tradition av att fa gaster att kanna sig som hemma. Vi har bjudits hem till ett tiotal familjer, olika hemforsamlingar och hushall. Maten ar delikat och umganget toppen, aven om spanskan sviker eftersom jag till en borjan inte beharskade mer an ordet "ola!" (=Hej), jag kunde inte ens saga "hur mar du?" Dock lar jag mig steg for steg utan material, vilket gor det hela svarare. I Turkiet hade jag formanen att lasa lite litteratur, men a andra sidan ar spanskan mer lik franska, svenska och engelska i uppbyggnad. Jag tycker det gar ratt bra faktiskt.
Laurencia till hoger ar husmor till mig och Bart. Vi tva bor numera i Senior Joel (pappa
till Judiths Joel) och Laurencias hus. De ar hur goa som helst! Detta ar hennes
foraldrahem. Syster till vanster och mamma i mitten av koket (med oppen eld som spis)
Senior Joel
Bart tar en mexikansk siesta utanfor Laurencias foraldrahem.
Nar vi val kom pa plats visade det sig att vi var amnade till att hjalpa en go forsamling i staden Nochixtlan (det var anordnat innan, men av vara outreach-ledare sa jag visste inte mycket pa forhand). Vara tva primera uppgifter har hittills bestatt av att jobba fysiskt fran 9.30-13.00 och sedan nagra ganger i veckan besoka hemforsamligar 16.00-21.00 (ungefar, all tid ar relativ i Mexiko...). Nar vi jobbat fysiskt har vi hjalpt forsamlingen att lagga grunden till en ny byggnad (en byggnad som ska forenkla deras sociala projekt framover). Nar vi aker ut till de sma hus- eller hemforsamlingarna haller vi i samlingen genom att dela bitar fran vara liv, lira musik (lovsjunga), dansa och spela upp draman. Bon ar alltid i centrum och vi har varit minst lika uppmuntrade av vad Gud gor i vara liv som i deras efter goa moten. Kvallarna avslutas ofta med en god bit mexikanskt krubb.
Den gangna lordagen fick vi bevittna sju brollop pa en och samma gang. Eller ett forsta
brollop och sex stycken par som ville fornya loften. En toppen dag! Ranulfu, mannen
i familjen bor mkt fattigt. Ingen dorr mer an ett draperi, dock kommer han frivilligt varje
dag till kyrkan och hjalper till praktiskt.
Den storsta utmaningen har hittills varit att jobba som ett team, dar de individuella insatserna ar mestadels tankta att utovas under internship. Jag brottas med att ga i klunga, for det ar latt att fokusera pa gruppen (vilket ar mer an behovligt... ibland) an pa manniskorna vi ar har for att hjalpa. Men samtidigt ar det nagot som kommer att vara aktuellt hela livet, i kollegiet, plugget, grupper och engagemang sa jag gillar utmaningen.
Forsoker sa gott jag kan att se ut som en mexikan
Julen var nagot ensam utan familj for forsta gangen. Sno, vanner, morker, ljus, varma hus och filtar... listan av saknad kan goras lang. Dock uppskattade jag julafton och juldagen mycket, mycket tack vare goa varmande samtal, brev, boner och mail. Tack!
Nu ar jag dessutom aterstalld till nagras fortjusning och nagras forfaran. Nagra barn i
forsamlingen grat nar de sag att jag rakat av skagge, andra jublade. Jag trivs hur som
For att blicka framat nu i avslutande meningar sa ar det klart att jag aker till Syd Afrika for internship. Jag aker till staden Durban pa ostkusten for att tillbringa atminstone fyra manader dar. Min kontaktperson James bor dar och jobbar med samma organisation pa en landbas i Durban. De har manga projekt ute bland den lokala befolkningen och aven om jag inte vet hur det hela kommer att se ut sa finns mojligheten att jobba med AIDS drabbade och foraldralosa barn. Det ryktas ocksa att fotbolls VM narmar sig och det kan innebara en del jobb for att motverka bla. trafficking som forutses ta allt for stor plats under masterskapet...
Men innan skagget rakades av fick jag mojligheten att uppfylla onskan om att klas upp
till tomte och dela ut godis till barn. Toppen! (Ni far ursakta urvalet av bilder denna gang.
Min utrustning kranglar lite sa detta ar bilder fran den senaste veckan och inte mer an sa)
Gud ar minsann god och jag uppskattar Nochixtlan och vannerna har. Allt ar pa nagot satt mer likt en rutinbaserad vardag med nya moten med manniskor varje dag (atminstone i jamforelse med tolv veckors studier i Belize) och jag gillar att tron far sattas pa prov. Jag vill ju leva i sanning, inte med nagon pahittad religion som bortforklaring. Nej, en Skon lirare som Jesus innebar att jag far leva livet med gavor, passion och intressen och det tackar jag inte Nej till. Dessutom ger han bade styrka, liv, gladje, mening och hela tjofaderuttan for att alska varandra och folja honom. Vag sanning och liv var det va? Joh.14:6 ;)
Over and out
Guds frid
Juldagen med teamet + Joel och Judith (Ett par i kyrkan som vi samarbetar med. De tar
hand om oss i alla lagen. Fr vnstr i soffan: Sarah, Allysen, Nick, Amanda, Lauren, Joel,
Bart (staendes) Kat och Judith ar franvarande. (alkoholfri appeldryck for er som undrar ;)
Julafton tillbringade vi med Joel and Judiths familj. Detta ar fortfarande under juldagen.
Vi lottade nagra veckor tidigare, tva personer man skulle julhandla till. Mycket lyckat!
Va goa mexikanarna ar! Jag forundras standigt i motet med nya kulturer hur gastvanliga manniskor ar. Bemotandet vi fatt de forsta fyra veckorna visar pa en galet fin tradition av att fa gaster att kanna sig som hemma. Vi har bjudits hem till ett tiotal familjer, olika hemforsamlingar och hushall. Maten ar delikat och umganget toppen, aven om spanskan sviker eftersom jag till en borjan inte beharskade mer an ordet "ola!" (=Hej), jag kunde inte ens saga "hur mar du?" Dock lar jag mig steg for steg utan material, vilket gor det hela svarare. I Turkiet hade jag formanen att lasa lite litteratur, men a andra sidan ar spanskan mer lik franska, svenska och engelska i uppbyggnad. Jag tycker det gar ratt bra faktiskt.
Laurencia till hoger ar husmor till mig och Bart. Vi tva bor numera i Senior Joel (pappa
till Judiths Joel) och Laurencias hus. De ar hur goa som helst! Detta ar hennes
foraldrahem. Syster till vanster och mamma i mitten av koket (med oppen eld som spis)
Senior Joel
Bart tar en mexikansk siesta utanfor Laurencias foraldrahem.
Nar vi val kom pa plats visade det sig att vi var amnade till att hjalpa en go forsamling i staden Nochixtlan (det var anordnat innan, men av vara outreach-ledare sa jag visste inte mycket pa forhand). Vara tva primera uppgifter har hittills bestatt av att jobba fysiskt fran 9.30-13.00 och sedan nagra ganger i veckan besoka hemforsamligar 16.00-21.00 (ungefar, all tid ar relativ i Mexiko...). Nar vi jobbat fysiskt har vi hjalpt forsamlingen att lagga grunden till en ny byggnad (en byggnad som ska forenkla deras sociala projekt framover). Nar vi aker ut till de sma hus- eller hemforsamlingarna haller vi i samlingen genom att dela bitar fran vara liv, lira musik (lovsjunga), dansa och spela upp draman. Bon ar alltid i centrum och vi har varit minst lika uppmuntrade av vad Gud gor i vara liv som i deras efter goa moten. Kvallarna avslutas ofta med en god bit mexikanskt krubb.
Den gangna lordagen fick vi bevittna sju brollop pa en och samma gang. Eller ett forsta
brollop och sex stycken par som ville fornya loften. En toppen dag! Ranulfu, mannen
i familjen bor mkt fattigt. Ingen dorr mer an ett draperi, dock kommer han frivilligt varje
dag till kyrkan och hjalper till praktiskt.
Den storsta utmaningen har hittills varit att jobba som ett team, dar de individuella insatserna ar mestadels tankta att utovas under internship. Jag brottas med att ga i klunga, for det ar latt att fokusera pa gruppen (vilket ar mer an behovligt... ibland) an pa manniskorna vi ar har for att hjalpa. Men samtidigt ar det nagot som kommer att vara aktuellt hela livet, i kollegiet, plugget, grupper och engagemang sa jag gillar utmaningen.
Forsoker sa gott jag kan att se ut som en mexikan
Julen var nagot ensam utan familj for forsta gangen. Sno, vanner, morker, ljus, varma hus och filtar... listan av saknad kan goras lang. Dock uppskattade jag julafton och juldagen mycket, mycket tack vare goa varmande samtal, brev, boner och mail. Tack!
Nu ar jag dessutom aterstalld till nagras fortjusning och nagras forfaran. Nagra barn i
forsamlingen grat nar de sag att jag rakat av skagge, andra jublade. Jag trivs hur som
For att blicka framat nu i avslutande meningar sa ar det klart att jag aker till Syd Afrika for internship. Jag aker till staden Durban pa ostkusten for att tillbringa atminstone fyra manader dar. Min kontaktperson James bor dar och jobbar med samma organisation pa en landbas i Durban. De har manga projekt ute bland den lokala befolkningen och aven om jag inte vet hur det hela kommer att se ut sa finns mojligheten att jobba med AIDS drabbade och foraldralosa barn. Det ryktas ocksa att fotbolls VM narmar sig och det kan innebara en del jobb for att motverka bla. trafficking som forutses ta allt for stor plats under masterskapet...
Men innan skagget rakades av fick jag mojligheten att uppfylla onskan om att klas upp
till tomte och dela ut godis till barn. Toppen! (Ni far ursakta urvalet av bilder denna gang.
Min utrustning kranglar lite sa detta ar bilder fran den senaste veckan och inte mer an sa)
Gud ar minsann god och jag uppskattar Nochixtlan och vannerna har. Allt ar pa nagot satt mer likt en rutinbaserad vardag med nya moten med manniskor varje dag (atminstone i jamforelse med tolv veckors studier i Belize) och jag gillar att tron far sattas pa prov. Jag vill ju leva i sanning, inte med nagon pahittad religion som bortforklaring. Nej, en Skon lirare som Jesus innebar att jag far leva livet med gavor, passion och intressen och det tackar jag inte Nej till. Dessutom ger han bade styrka, liv, gladje, mening och hela tjofaderuttan for att alska varandra och folja honom. Vag sanning och liv var det va? Joh.14:6 ;)
Over and out
Guds frid