summan av kardemumman i México
Bilden ovan symboliserar pa nagot satt bilden jag haft av ett kaktusrikt Mexiko och det ar delvis sant. Naturen innehaller en gang kaktusar, nagra med stammar som ger kaktusen ar tradliknande skepnad. Men att applicera bilden till Mexiko som ett taggigt/ovanligt/icke gastvanligt land, nja... det funkar liksom inte. Det fanns nagra sma incidenter dar framst tjejerna kant osakerheten krypa inpa och vi rekomenderades att inte ga omkring efter skymning (i alla fall inte ensamma). Men overlag sa overraskade de goa manniskorna med god attityd till liv + en massa go mat (vi at tillexempel kaktus likt den ovan till lunch, inte delikat men okej)
Vi anlande till Nochixtlan lordagen den 28e November och fick hanga pa efter sondagens gudstjanst och uppleva dop av femton personer. En go tillstallning med arligt fina vittnesbord (kunde ingen spanska under den tiden, men fick delar oversatt)
Efter dopen hade alla ovantat tagit med en rejal omgang mat och dryck for att ha picknick tillsammans. Otroligt hur de fattat vikten av kollektivt levande. De delar livet pa riktigt, da detta inte hor till ovanligheten. Detta ar nagot jag kommer att bara med mig och forsoka infora dar jag skrider fram.
Under Outreachen delade jag rum med Bart (till v). En kille pa 22ar som ar en del av den amerikanska armén. Pa nagot satt har han fatt tillatelse att gora en DTS som del av det militariska programmet, Toppen! Vi gick inte helt och fullt ihop, men larde oss mycket fran varandra. Jag uppskattade vanskapen rejalt och jag uppskattar honom mer och mer nu i efterhand nar jag forstar vilken viktig del av min utveckling han var. Nick (till h) var var ledare, tillbakadragen och en introvert processande kille. Hans formaga att leda utvecklades mycket under var tid tillsammans och jag uppskattade hans och hans frus satt att vara en lugn, saker plats dar beslut togs och fattades.
Var outreach var for det mesta planerad, inte i detalj men bitvis intensivt planerad. Vi borjade med att de forsta veckorna innan jul jobba likt bilden ovan visar - med att skyffla jord - och lagga grunden i de byggda rummen. Istallet for att bygga en grund, en platta av cement, bygger de endast vaggar fran djupet (da det kostar mindre, ar min slutsats). Detta gor att grunden i alla rum bor besta av jord eller dylikt. Vi skyfflade nagra 20timmar i veckan for att fullfolja det uppdraget. Med en del halsoproblem var arbetstakten inte den mest effektiva. Men vi gjorde vart basta. (Har har ni fran vanster: Jag, Amanda, Sarah, Kat, Allysen)
Ranulfo, en Gudsman som passionerat lever for Herren. Klockren man med en familj pa sex barn. Trots att han uppoffrar VARJE dag till att ga till kyrkan och gora praktiska uppdrag for att halla byggnaden och omradet i trim forvantar han sig inget tillbaka, utan vill tjana Guds rike genom detta. Har utropar Bart och Ranulfo FRIHET!
Som jag namnt tidigare akte vi till husforsamlingar pa kvallarna. Har ar en planterad forsamling nagon timme utanfor Nochixtlan. Vi deltog genom att dela livet, vittnesbord, lovsanger, draman och bon. Uppmuntrande for bade parter, helt klart.
En av familjerna som ar grunden for en av de planterade husforsamlingarna som fatt lida rejal efterfoljelse fran framst katolska kristna i omradet (utesluten fran samhallet och avskedad fran jobb var vardag, men efter hand nar manniskor i narheten uppfattade att de var goda manniksor som fortsatte vara gastvanliga och bemota alla med respekt forandrades attityden nagot). Rinnande vatten ar ovanligt, speciellt utanfor de storre samhallena. Har diskas det i en diskho utomhus.
Manga levde fattigt, i plastskjul, kartong liknande hus. Har har ni Fredrico, en medelalders man som inte lever fattigt. Han blev troende tillsammans med sin fru for nagra ar sen och ar en mycket framgangsrik businessman. Han har valsignats med mycket, men ger mycket. Det var mycket uppmuntrande for mig att se hur det verkligen kan fungera for en rik familj att leva generost pa flera plan, inte bara ge av overflodet utan Mer. Aven om de har ett pakostat hus och flera bilar lever de i standigt givande, dels pengar (det senaste 800000kr till en skola som kyrkan ar pa gang att starta) men framforallt investeringen i manniskorna omkring dem. De ar en hjalpande hand (Fredrico har tillexempel tagit till sig flera grabbar som inte har en pappa och hjalper till att uppfostra och alska dem). Det utmanande ar att de i jamforelse med oss svenskar inte ar mycket rikare an min egen familj, vilket i svenska matt inte ar speciellt extremt...
Pa bilden ovan tog Fredriko med oss ut till ett oppet falt for att visa hur man slungar en slunga (likt den David anvande emot Goliat). Efter tiotals forsok och paborjade blasor larde vi (inklusive mig) knepet och knycket for att fa ivag stenen dryga 100m.
Fredriko tog med hela teamet under en av vara lediga mandagar till sin ranch, eller sin brors ranch dar de bada vaxt upp med sin familj. Dar fanns strutsar, asnor, pafaglar, far, getter och diverse kojor och gungor. Dessutom fick vi mojligheten att testa nagon naturlig variant av ansiktsmask. (Har har nifran vanster: Allysen, Amanda, Nick, Jag, Bart)
Nar vi hade lediga kvallar och mojligheten att kopa egen middag valdes ibland de bastanta "Hamburguesa special". En helt otroligt god burgare med tva sorters ost (en av dem quesillo, den vita gummiliknande osten), avokado, bacon, korv, hamburgerkott, skinka, lok, tomat och ananas.
Nar vi lart kanna de goa mexikanarna blev det skumkrig i juletid. Vi hade manga roliga, skrattretande dagar med varandra och vara nybekanta vanner. (har har ni Kat, Joel, Sarah och Ceasar)
En av dagarna valde vi grabbar att dra ivag med kyrkan missionsbubbla. Vi korde till Apoala, en mycket vacker by belagd mitt ute i ingenstans i vacker bergsbygd.
Vi fick mojligeheten att se riktiga mexikanska bonder pa vag hem fran jobbet. Oxar och asnor som plojt dagens utvalda aker.
Ett gastvanligt bemotande var sjalvklart for vara vanner och har tillbringade vi en overnattning i ett talt utanfor senior Joels foraldrahem. Vi blev inbjudna som team till en heldags firande med senior Joels slakt (narvarnde 130pers, franvarande ytterligare 100pers). Det kandes hedrande och vi fick testa pa nagot otroligt gott, men inte lika aptitligt - gethuvudsoppa. (Har har ni fran vanster bakre: Judith, Joy, Joel (senior), Joel, (fran vanster nedre:) Laurencia, Joab, Joanna) Senior Joel och Laurencia var de aldre paret som jag och Bart fick bo hos.
Har lyfter de ut ett av tre gethuvuden fran den delikata soppan.
Har har ni en annan tillstallning/fest men denna gang med Laurencias slakt (senior Joels fru). De anvande
samma metod att tillaga kott som foregande bild da tre getter tillagades. En grop gravs, ved/kol tands pa och tar eld. Vi god fyr laggs en storre balja av metall ovanpa med majskorn och lite krydda. Ovanpa detta har denna gang slaktat kokott blivit proteintillskottet. Gropen tacks av Aloe Vera vaxtens blad och sen en plastduk. Dar tillagas kottet under ca: 12h och sen ater man upp allt. Pa bilden av allt kott ser ni en rolig tillagad detalj, komulen - den svarta biten. Den at Laurencias far med gladje. Jag at bara av revben och tunga ;)
De firar jul som kristna och pa sa satt Jesu fodelse. Men de undviker, nagra i alla fall, att ge presenter under den tiden men har alltid under semestern en tid for presentutbyte. Man koper de presenter man vill och vid utdelningen hade de en rolig tradition av att istallet for att rimma eller saga vem det var till imiterade de personen ifraga - med gester, ord eller laten... Mycket kul!
Under var tid i Nochitxlan blev vi bortbjudna manga ganger for lunch, middag och tillsatallningar, kalas och fester. Detta ar Ranulfos hus 40min gangvag fran kyrkan, en promenad som Ranulfo tar varje dag. Huset ar litet och inte isolerat alls, inga dorrar eller fonster. Sa vi valde att snickra ihop en dorr till honom och hans familj.
(Fran vanster: Camilla, Josias, Angelina, Marcos) Detta ar Marcos och hans familj. Jag kom nara Marcos, den mexikan som jag uppskattade och umgicks med pa ett djupare plan an de andra. Dit blev jag inbjuden nagra kvallar och tillbringade fin tid med dem. Underbara manniskor!
De overoste oss med medmankslighet och valvilja och en av fredagarna (som vi vanligtvis jobbar pa) tog de oss till Oaxaca for att se turistvyer och njuta av en storre stad. Har ar vi och besoker Aztech ruinerna i Mount el Ban.
Efter juletid och nyar fick vi mojligheten att testa pa nya arbetsuppgifter for grunden pa missionscentrat och den byggnad vi byggt pa var nu under processen att fa experthjalp - murare och diverse byggnadsarbetare. Vi renoverade koket, malade om, byggde bord och smidiga detaljer for att forenkla deras tillagningsmojligheter. Vi malade ocksa om missionsbil nr.2 sa att den inte fortsatte rosta.
I borjan av januari hade de en festival for omradet som var riktat till barn av alla aldrar (3-16). Dar deltog vi genom att kla upp, vika ballonger (jag larde mig en gang nya djur da en var riktigt duktig och jobbat som clown), sjunga, dansa, spela upp draman etc. (Har har ni fran vanster bakre: Allysen, Sarah, Jag, Bart, Amanda, Lauren (fran vanster nedre: Kat, Nick))
Har har ni kyrklokalen dar omkring 200pers kommer en vanlig sondag. Ett mote haller pa omkring fyra timmar (oftast 4+) och innebar fart, rorelse och liv och gladje. Flaggorna ni ser i taket ar 40nationer som pa nagot satt har det samre i varlden i jamforelse med andra lander, av olika orsaker. Dessa 40nationer har enskilda personer och familjer adopterat som sina boneamnen. Riktig go satsning tycker jag.
Som sagt hade de fattat vikten av att leva livet ihop och inkludera manniskor. Detta horde inte till ovanligheten alls och vi bjods pa manga goa barbeques och samtal, sepciellt under lordagarna.
Men tiden led mot sitt slut och vara tva manader langa period skulle utvarderas och vi sa hejda till Nochixtlan och dess goa befolkning. Har framfor Centro Cristiano Bethel som var namnet pa kyrkan.
Vi hade en utvarderingsperiod i Oaxaca dar Nick och Amanda ledde oss (har framfor parlamentet i Mexico city dock). Efter att ha utvarderat och tagit tag i konflikter som inte losts innan var vi alla vid gott mod. Ett underbart avslut pa de tva utmanande manaderna. Vi sa hejda till Sarah, Lauren och Allysen och begav oss till Mexico Sity for tva dagars visit.
Jag, Bart, Kat, Joel och Daniel begav oss till "Six flags" en nojespark under var forsta dag dar. Ett kul besok med mycket skratt. Sedan holl vi oss till centrum av staden tillsammans med Nick och Amanda. Vacker stad, maktigt stor stad.
Jag begav mig med buss till Belize (40h resa) och landade med flyg tillslut pa on San Pedro igen. Jag akte dit med ett litet propellerplan vilket smakade bra. Atta personer kunde flyget ta ombord. Tokigt fint!
Hur sammanfattar man tva manader i ett gott land, med en levande Gud och goa vanner? eller hur sammanfattar man fem manader av en DTS, larjungaskola? Hur berattar man vad Gud gjort? Hur kan man summera nagot livsomvandlade som forut var en langtan med steg efter steg fullandas och blir till sanning? Hur berattar man att man for alla att man i nulaget inte haller inne pa hemligheter langre? Hur kan man framfora att man inte langre vill eller onskar dolja sanning utan i allt vill dela pinsamma handelser och skamfulla incidenter nar man varit riktigt elak? Hur kan man visa pa det och leva ut det dagligen? Hur visar man att man verkligen tror att Jesus ar kung utan att alla domer en och tror man ar inkluderad i en sekt som kommer att orsaka varldens undergang? Hur beter man sig for att manniskor ska forsta att man i allt forsoker alska, respektera och vara dem till lags? Hur lar man sig livets lektioner snabbare? Hur kan man forklara hur Gud leder? Hur kan man forklara Gud overhuvudtaget? Hur har den Helige Ande raddat mig undan olyckor, men andra inte? Hur kan varlden vara orattvis? Ar den bara det pa ett manskligt plan? Har vi ett for litet perspektiv for att bedoma overhuvudtaget?
Jag har lart mig att leva med fragor. Jag har alltid haft fragor, kommer alltid att ha fragor. Antligen har jag kommit fram till att det ar okej att leva med och i fragorna utan att hela tiden krava svar, det ar bara att acceptera att de alltid kommer att omsluta mig. Om sen svaren omkring ar jag tacksam, vilket ar gott. Nu vantar internship i Sydafrika, Durban. Jag kommer att landa pa den internationella flygplatsen den 8e februari och kommer att bo pa en UMU-bas under de fyra+ manaderna jag stannar dar. Min onskar i nulaget ar att hjalpa, tjana och leva med de lokala folken. Det kan antagligen betyda att jag rent praktiskt kommer att tillbringa tid pa ett barnhem/ett hem for AIDS-drabbade eller att jag bygger hus/rum/mobler till behovande. Vi far se efter att jag tillbringat nagon vecka dar i bon och umgange med folket hur jag kan finnas tillhands med gavor jag har.
Gud ar vard aran!
en God Jul
Nochixtlan, en stad pa 15000 invanare - behaglig storlek och forhallandevis saker enligt folket har och vad vi har hunnit kanna av efter en manads aventyr. Jag och mina sju teamkamrater bad under var teoretiska undervisning (de tolv forsta veckorna) och fick pa olika vis ledas till ett aventyr i Mexiko.
Juldagen med teamet + Joel och Judith (Ett par i kyrkan som vi samarbetar med. De tar
hand om oss i alla lagen. Fr vnstr i soffan: Sarah, Allysen, Nick, Amanda, Lauren, Joel,
Bart (staendes) Kat och Judith ar franvarande. (alkoholfri appeldryck for er som undrar ;)
Julafton tillbringade vi med Joel and Judiths familj. Detta ar fortfarande under juldagen.
Vi lottade nagra veckor tidigare, tva personer man skulle julhandla till. Mycket lyckat!
Va goa mexikanarna ar! Jag forundras standigt i motet med nya kulturer hur gastvanliga manniskor ar. Bemotandet vi fatt de forsta fyra veckorna visar pa en galet fin tradition av att fa gaster att kanna sig som hemma. Vi har bjudits hem till ett tiotal familjer, olika hemforsamlingar och hushall. Maten ar delikat och umganget toppen, aven om spanskan sviker eftersom jag till en borjan inte beharskade mer an ordet "ola!" (=Hej), jag kunde inte ens saga "hur mar du?" Dock lar jag mig steg for steg utan material, vilket gor det hela svarare. I Turkiet hade jag formanen att lasa lite litteratur, men a andra sidan ar spanskan mer lik franska, svenska och engelska i uppbyggnad. Jag tycker det gar ratt bra faktiskt.
Laurencia till hoger ar husmor till mig och Bart. Vi tva bor numera i Senior Joel (pappa
till Judiths Joel) och Laurencias hus. De ar hur goa som helst! Detta ar hennes
foraldrahem. Syster till vanster och mamma i mitten av koket (med oppen eld som spis)
Senior Joel
Bart tar en mexikansk siesta utanfor Laurencias foraldrahem.
Nar vi val kom pa plats visade det sig att vi var amnade till att hjalpa en go forsamling i staden Nochixtlan (det var anordnat innan, men av vara outreach-ledare sa jag visste inte mycket pa forhand). Vara tva primera uppgifter har hittills bestatt av att jobba fysiskt fran 9.30-13.00 och sedan nagra ganger i veckan besoka hemforsamligar 16.00-21.00 (ungefar, all tid ar relativ i Mexiko...). Nar vi jobbat fysiskt har vi hjalpt forsamlingen att lagga grunden till en ny byggnad (en byggnad som ska forenkla deras sociala projekt framover). Nar vi aker ut till de sma hus- eller hemforsamlingarna haller vi i samlingen genom att dela bitar fran vara liv, lira musik (lovsjunga), dansa och spela upp draman. Bon ar alltid i centrum och vi har varit minst lika uppmuntrade av vad Gud gor i vara liv som i deras efter goa moten. Kvallarna avslutas ofta med en god bit mexikanskt krubb.
Den gangna lordagen fick vi bevittna sju brollop pa en och samma gang. Eller ett forsta
brollop och sex stycken par som ville fornya loften. En toppen dag! Ranulfu, mannen
i familjen bor mkt fattigt. Ingen dorr mer an ett draperi, dock kommer han frivilligt varje
dag till kyrkan och hjalper till praktiskt.
Den storsta utmaningen har hittills varit att jobba som ett team, dar de individuella insatserna ar mestadels tankta att utovas under internship. Jag brottas med att ga i klunga, for det ar latt att fokusera pa gruppen (vilket ar mer an behovligt... ibland) an pa manniskorna vi ar har for att hjalpa. Men samtidigt ar det nagot som kommer att vara aktuellt hela livet, i kollegiet, plugget, grupper och engagemang sa jag gillar utmaningen.
Forsoker sa gott jag kan att se ut som en mexikan
Julen var nagot ensam utan familj for forsta gangen. Sno, vanner, morker, ljus, varma hus och filtar... listan av saknad kan goras lang. Dock uppskattade jag julafton och juldagen mycket, mycket tack vare goa varmande samtal, brev, boner och mail. Tack!
Nu ar jag dessutom aterstalld till nagras fortjusning och nagras forfaran. Nagra barn i
forsamlingen grat nar de sag att jag rakat av skagge, andra jublade. Jag trivs hur som
For att blicka framat nu i avslutande meningar sa ar det klart att jag aker till Syd Afrika for internship. Jag aker till staden Durban pa ostkusten for att tillbringa atminstone fyra manader dar. Min kontaktperson James bor dar och jobbar med samma organisation pa en landbas i Durban. De har manga projekt ute bland den lokala befolkningen och aven om jag inte vet hur det hela kommer att se ut sa finns mojligheten att jobba med AIDS drabbade och foraldralosa barn. Det ryktas ocksa att fotbolls VM narmar sig och det kan innebara en del jobb for att motverka bla. trafficking som forutses ta allt for stor plats under masterskapet...
Men innan skagget rakades av fick jag mojligheten att uppfylla onskan om att klas upp
till tomte och dela ut godis till barn. Toppen! (Ni far ursakta urvalet av bilder denna gang.
Min utrustning kranglar lite sa detta ar bilder fran den senaste veckan och inte mer an sa)
Gud ar minsann god och jag uppskattar Nochixtlan och vannerna har. Allt ar pa nagot satt mer likt en rutinbaserad vardag med nya moten med manniskor varje dag (atminstone i jamforelse med tolv veckors studier i Belize) och jag gillar att tron far sattas pa prov. Jag vill ju leva i sanning, inte med nagon pahittad religion som bortforklaring. Nej, en Skon lirare som Jesus innebar att jag far leva livet med gavor, passion och intressen och det tackar jag inte Nej till. Dessutom ger han bade styrka, liv, gladje, mening och hela tjofaderuttan for att alska varandra och folja honom. Vag sanning och liv var det va? Joh.14:6 ;)
Over and out
Guds frid
Juldagen med teamet + Joel och Judith (Ett par i kyrkan som vi samarbetar med. De tar
hand om oss i alla lagen. Fr vnstr i soffan: Sarah, Allysen, Nick, Amanda, Lauren, Joel,
Bart (staendes) Kat och Judith ar franvarande. (alkoholfri appeldryck for er som undrar ;)
Julafton tillbringade vi med Joel and Judiths familj. Detta ar fortfarande under juldagen.
Vi lottade nagra veckor tidigare, tva personer man skulle julhandla till. Mycket lyckat!
Va goa mexikanarna ar! Jag forundras standigt i motet med nya kulturer hur gastvanliga manniskor ar. Bemotandet vi fatt de forsta fyra veckorna visar pa en galet fin tradition av att fa gaster att kanna sig som hemma. Vi har bjudits hem till ett tiotal familjer, olika hemforsamlingar och hushall. Maten ar delikat och umganget toppen, aven om spanskan sviker eftersom jag till en borjan inte beharskade mer an ordet "ola!" (=Hej), jag kunde inte ens saga "hur mar du?" Dock lar jag mig steg for steg utan material, vilket gor det hela svarare. I Turkiet hade jag formanen att lasa lite litteratur, men a andra sidan ar spanskan mer lik franska, svenska och engelska i uppbyggnad. Jag tycker det gar ratt bra faktiskt.
Laurencia till hoger ar husmor till mig och Bart. Vi tva bor numera i Senior Joel (pappa
till Judiths Joel) och Laurencias hus. De ar hur goa som helst! Detta ar hennes
foraldrahem. Syster till vanster och mamma i mitten av koket (med oppen eld som spis)
Senior Joel
Bart tar en mexikansk siesta utanfor Laurencias foraldrahem.
Nar vi val kom pa plats visade det sig att vi var amnade till att hjalpa en go forsamling i staden Nochixtlan (det var anordnat innan, men av vara outreach-ledare sa jag visste inte mycket pa forhand). Vara tva primera uppgifter har hittills bestatt av att jobba fysiskt fran 9.30-13.00 och sedan nagra ganger i veckan besoka hemforsamligar 16.00-21.00 (ungefar, all tid ar relativ i Mexiko...). Nar vi jobbat fysiskt har vi hjalpt forsamlingen att lagga grunden till en ny byggnad (en byggnad som ska forenkla deras sociala projekt framover). Nar vi aker ut till de sma hus- eller hemforsamlingarna haller vi i samlingen genom att dela bitar fran vara liv, lira musik (lovsjunga), dansa och spela upp draman. Bon ar alltid i centrum och vi har varit minst lika uppmuntrade av vad Gud gor i vara liv som i deras efter goa moten. Kvallarna avslutas ofta med en god bit mexikanskt krubb.
Den gangna lordagen fick vi bevittna sju brollop pa en och samma gang. Eller ett forsta
brollop och sex stycken par som ville fornya loften. En toppen dag! Ranulfu, mannen
i familjen bor mkt fattigt. Ingen dorr mer an ett draperi, dock kommer han frivilligt varje
dag till kyrkan och hjalper till praktiskt.
Den storsta utmaningen har hittills varit att jobba som ett team, dar de individuella insatserna ar mestadels tankta att utovas under internship. Jag brottas med att ga i klunga, for det ar latt att fokusera pa gruppen (vilket ar mer an behovligt... ibland) an pa manniskorna vi ar har for att hjalpa. Men samtidigt ar det nagot som kommer att vara aktuellt hela livet, i kollegiet, plugget, grupper och engagemang sa jag gillar utmaningen.
Forsoker sa gott jag kan att se ut som en mexikan
Julen var nagot ensam utan familj for forsta gangen. Sno, vanner, morker, ljus, varma hus och filtar... listan av saknad kan goras lang. Dock uppskattade jag julafton och juldagen mycket, mycket tack vare goa varmande samtal, brev, boner och mail. Tack!
Nu ar jag dessutom aterstalld till nagras fortjusning och nagras forfaran. Nagra barn i
forsamlingen grat nar de sag att jag rakat av skagge, andra jublade. Jag trivs hur som
For att blicka framat nu i avslutande meningar sa ar det klart att jag aker till Syd Afrika for internship. Jag aker till staden Durban pa ostkusten for att tillbringa atminstone fyra manader dar. Min kontaktperson James bor dar och jobbar med samma organisation pa en landbas i Durban. De har manga projekt ute bland den lokala befolkningen och aven om jag inte vet hur det hela kommer att se ut sa finns mojligheten att jobba med AIDS drabbade och foraldralosa barn. Det ryktas ocksa att fotbolls VM narmar sig och det kan innebara en del jobb for att motverka bla. trafficking som forutses ta allt for stor plats under masterskapet...
Men innan skagget rakades av fick jag mojligheten att uppfylla onskan om att klas upp
till tomte och dela ut godis till barn. Toppen! (Ni far ursakta urvalet av bilder denna gang.
Min utrustning kranglar lite sa detta ar bilder fran den senaste veckan och inte mer an sa)
Gud ar minsann god och jag uppskattar Nochixtlan och vannerna har. Allt ar pa nagot satt mer likt en rutinbaserad vardag med nya moten med manniskor varje dag (atminstone i jamforelse med tolv veckors studier i Belize) och jag gillar att tron far sattas pa prov. Jag vill ju leva i sanning, inte med nagon pahittad religion som bortforklaring. Nej, en Skon lirare som Jesus innebar att jag far leva livet med gavor, passion och intressen och det tackar jag inte Nej till. Dessutom ger han bade styrka, liv, gladje, mening och hela tjofaderuttan for att alska varandra och folja honom. Vag sanning och liv var det va? Joh.14:6 ;)
Over and out
Guds frid