Lärjungatid i Sydafrika

Aunt Elsie, en go kvinna som avsätter varje onsdag förmiddag för att tillaga nära hundra barns huvudmåltid.  För någon vecka sedan bestämde jag mig för att tillbringa en dag med denna underbart goa dam och vi lagade mat, skrattade och hjälptes åt.

 

 

Här hackas det först ner fyra kilo morötter och tre kålhuvuden för att tillsammans kokas mjuka.

 

Tio kilo ris har på förhand tillretts. Sex stycken lökar bryns i olja och under tiden detta sker skalas tre kilo potatis.

 

När potatisarna skalats och lagts i vatten hackas de fem kilo pumporna upp i tärningar för att sedan koka i vatten med två matskedar socker som tillsats.

 

Fram till för några dagar sedan har måltiderna tillagats över eldslåga från fotogen (parafin), men numera har Elsie en fungerande spis. Tre kilo köttfärs steks och bryns och efter några minuter tillsätts de väntande potäterna. Kryddmix efter eget behag avslutar tillredningen och en av de många varianterna på barnens onsdagsmåltid är färdig att portioneras ut.

Elsie med den slutliga ”produkten”

 

Det goa med den veckan jag besökte Elsie för att hjälpa till med matlagning besökte jag också min vän Moosa, elektrikern jag besökt månader tidigare. På något sätt kände jag mig säker på att ett möte mellan dessa två skulle gynna båda parter. Elsie behövde en spis lagad och Moosa en god gärning gjord för att utmanas i generositet. Vad jag inte visste var att Moosa skulle respondera så pass positivt och på eget initiativ laga den trasiga spisen några dagar senare utan att påtvinga betalning. Yeah! Eller som jag skulle vilja uttrycka det – Amen! Då jag bett om en lyckad lösning i detta fall

 

 

Män i Mpumalanga som träffas för att äta en bit mat och läsa bibeln på ett traditionellt eller kreativt sätt.

 

Varje tisdag samlas männen i byn Mpumalanga, 40min utanför Durban, för att umgås och lära sig mer om vad ett liv i tro på Jesus innebär. Det är en go samling pojkar som verkar trivas med livet. Jag är inte speciellt delaktig där, men valde att hänga på en dag då Ben undervisade. Ett schysst besök som hjälpte till att vidga perspektivet något eftersom jag mestadels  är i Burlington och inte i speciellt många andra kåkstäder.

 

 
Amerikansk fotboll verkar vara internationellt, även om jag skulle vilja säga att de här applicerar ett mer rugbyliknande sätt att kasta bollen

 

Nu är det nära två veckor sedan jag också fick möjligheten att besöka zulu-land, ännu en plats eller by med härliga zulu-talande främlingar som bjuder på allt vad ett gästvänligt hjärta innebär: Den egna dubbelsängen, ett gott mål mat, en guidad tur i byn eller en roadtrip till den närliggande beachen. Det var ett tacksamt besök med goa möten och en avslappnad retreat för att ladda batterierna inför en avslutande månad i Sydafrika.

 

Margit och jag framför ett fint berg bestående av våfflor





I förra veckan dök Daniel och Julia upp i Durban och vi fick vara med om fina äventyr tillsammans. Ett besök hos den äldre missionären Margit Hällqvist var ett populärt besök som innebar våfflor och goa samtal. Senare inpå helgen besöktes Burlington och en hektisk taxitur resulterade nästan i en missad bussresa hem för mina goa vänner.

 

Allt gott önskas er, så skrivs det mer när man landat på svensk mark och hunnit säga hejdå till alla goingar som breder ut sig på Sydafrikansk mark.

 

Nu bär det av mot Kapstaden, Johannesburg, Kruger, Middelburg och en avslutande vecka i Durban.

Guds frid!

 

 

Här står jag på ett lastbilsflak inför några hundra tusen män på konferensen ”Mighty Men”

Nu var det faktiskt några veckor sedan jag åkte på den MÄKTIGA konferensen – ”The might men’s conference”. Ett tillfälle för män ifrån hela Syd Afrika att träffas, kampa, grilla, lovsjunga och få undervisning. Angus Buchanan är från Skottland och kom hit på 70-talet, tror jag, för att bli bonde och leva livet. För att summera hans liv totalvände det efter att Angus förstod att Jesus innebar meningen med livet. Han är flytande i zulu, lever i samma lerhus som några zulu-vänner byggde upp åt honom år 1979 och har haft en konferens för endast män sedan 2004. Första året kom några hundra, följande år dubblades det och för tre år sen ökade antalet besökande till 60 000 män. Ingen reklam har satts upp, men i år – det sista året av konferensen (då Angus fått till sig att det inte under hans ledning ska fortsätta, men utöver världen spridas) kom omkring 200 000 – 300 000 män till hans åker för att kampa och umgås med varandra och Gud.

 

 

Här är Ben och Derek efter lördagens morgonmöte. Bekväma höbalar utgjorde bänkar för de tusental män som kom

Jag åkte i bil med mina vänner Ben och Derek till konferensen. Derek var en av Bens bekanta från England som besökte Syd Afrika med siktet på ”Mighty men’s conference”. Derek hade oflytet att fastna i Syd Afrika ytterligare en vecka då askmolnet från vulkanutbrottet på Island orsakade flygförseningar världen över.

 

 

Lördagens sista möte med flest snubbar. Enligt halvt starka källor såldes 550 000camping biljetter online, men denna kvälls nummer vet jag inte. Antagligen åtminstone 200 000 män

Konferensen höll på från fredag kväll till söndag förmiddag med totalt fyra möten. Schemat var därmed luftigt och innebar mycket tid för umgänge och grill med grannar och goa män. Det var obeskrivligt gött att bara vara män och leva livet, ära Gud och snacka. Dessutom är Angus med hela hans karaktär klockren och ett toppen exempel på en Jesu lärjunge.

 

 

 

Här ser ni bilder från en del av campingen där det fanns badmöjligheter

De tre dammarna som fanns på kampingen var flitigt använda av badgäster. Under flera tillfällen sågs män tillsammans be, lovsjunga och bevittna dop. Helgott och spontant. Vid några tillfällen likt bilden visar ovan pågick lerbrottning i en av dammarna medan en annan grupp döptes. Jag gillade eller älskade atmosfären vid denna konferens. Så avslappnat och inte dömande. Folk satt på mötena, ärade Gud och bad utan t-shirt och lerbrottning i en mix av dop. Allt vi gör kan på något vis peka på Jesus, i rätt attityd och med hjärtat på rätt ställe går det inte fel.

 

 

Jag fick förmånen att undervisa

Den lilla samling kvinnor som studerar samhälls utveckling träffas som sagt fyra gånger per vecka. Jag fick möjligheten att undervisa, nu två veckor sedan. Det var kul och jag delade ord om en Gud som kan använde vad helst vi gjort i det förflutna, gott som ont, till det bättre. Vi träffas i Burlington o vårt lilla kontor och lukten av en något fuktig cement fyller näsborrarna. Jag tror att vattenledningen går under golvet och läcker litet grann. I det lilla kontoret bakade vi neg… chokladbollar som en mer avslappnande del, med sensmoralen att Gud med en torr, tråkig ingrediens från det förflutna (kakao) kan användas i hans recept till något mycket smakfullt. Bollarna var mycket populära :D

 

 

 

Den lilla församlingen i Burlington med denna söndag cirkus 20 vuxna och barn

Pastorn i den lilla församlingen, Sthembiso, frågade mig för länge sedan om jag var intresserad av att predika. Ovan som jag är tog jag ändå utmaningen som något kul. Jag bad och funderade länge på vad jag skulle dela, men kände att den kollektiva tanken var något som församlingen behövde höra och tror Gud la det på mitt hjärta – att det är viktigt för kyrkan att inse att gemenskap, inte bara på söndagen, är viktigt. Ursprungligen tänkte jag predika med en av de lokala grabbarna, men han hade lånat ut sin mobil och under hela veckan fick jag inte tag på honom, så tyvärr blev det inte ett tillfälle av umgänge och lärjungaträning denna gång.

 

 

 

Vi delade nattvard tillsammans

 

 

Detta är den första byggnaden som byggdes åt "The place of Restoration". Då till för grundarna och det påbörjade arbetet, men numera ett hus för de volonterande

Den gångna helgen valde jag dock att hälsa på några vänner som är volontärer på ”The place of Restoration”. En organisation som arbetar för att se barn utvecklas, få behandling efter att ha fått diagnosen HIV, blivit utnyttjade av olika slag eller helt enkelt är föräldralösa. Det var galet uppmuntrande att få se hur bra det går för stället och hur de kan samarbeta med regering och styrande i landet för att ge barn en ljus framtid. De ser till barnens bästa och ger dem terapi, men också till föräldrarna då de, om möjligt, placerar barnen i den ursprungliga familjen. Familjen får utbildning i hur man uppfostrar barn, sköter ekonomi och jordbruk och annat som är behövligt för att få livet att gå ihop. Ett klockrent komplement till den sociala välfärd som Syd Afrika långsamt bygger upp.

 

 

 

Daniel och Julia är de jag besökte, nyförlovade och allt

Daniel är en grabb jag känner sedan min tid på Götabros sommarbibelskola. Då var jag femton år, men vi har umgåtts en del de gångna åren så det var ett gott återseende.

 

 

Jag upptäcker under min tid här att jag ofta präglas av dagsform och känslor. Det är något jag långsamt försöker arbeta bort och helt enkelt få in en mer balanserad vy på liv, tro, vänner och framtid. Jag har en månad kvar i landet och är taggad för hur det kan komma att ta sig i uttryck. Jag vill hinna med mycket, men känner mig allt utom stressad.

 

 

Tack o Hej!