Lärjungatid i Sydafrika

Här står jag på ett lastbilsflak inför några hundra tusen män på konferensen ”Mighty Men”

Nu var det faktiskt några veckor sedan jag åkte på den MÄKTIGA konferensen – ”The might men’s conference”. Ett tillfälle för män ifrån hela Syd Afrika att träffas, kampa, grilla, lovsjunga och få undervisning. Angus Buchanan är från Skottland och kom hit på 70-talet, tror jag, för att bli bonde och leva livet. För att summera hans liv totalvände det efter att Angus förstod att Jesus innebar meningen med livet. Han är flytande i zulu, lever i samma lerhus som några zulu-vänner byggde upp åt honom år 1979 och har haft en konferens för endast män sedan 2004. Första året kom några hundra, följande år dubblades det och för tre år sen ökade antalet besökande till 60 000 män. Ingen reklam har satts upp, men i år – det sista året av konferensen (då Angus fått till sig att det inte under hans ledning ska fortsätta, men utöver världen spridas) kom omkring 200 000 – 300 000 män till hans åker för att kampa och umgås med varandra och Gud.

 

 

Här är Ben och Derek efter lördagens morgonmöte. Bekväma höbalar utgjorde bänkar för de tusental män som kom

Jag åkte i bil med mina vänner Ben och Derek till konferensen. Derek var en av Bens bekanta från England som besökte Syd Afrika med siktet på ”Mighty men’s conference”. Derek hade oflytet att fastna i Syd Afrika ytterligare en vecka då askmolnet från vulkanutbrottet på Island orsakade flygförseningar världen över.

 

 

Lördagens sista möte med flest snubbar. Enligt halvt starka källor såldes 550 000camping biljetter online, men denna kvälls nummer vet jag inte. Antagligen åtminstone 200 000 män

Konferensen höll på från fredag kväll till söndag förmiddag med totalt fyra möten. Schemat var därmed luftigt och innebar mycket tid för umgänge och grill med grannar och goa män. Det var obeskrivligt gött att bara vara män och leva livet, ära Gud och snacka. Dessutom är Angus med hela hans karaktär klockren och ett toppen exempel på en Jesu lärjunge.

 

 

 

Här ser ni bilder från en del av campingen där det fanns badmöjligheter

De tre dammarna som fanns på kampingen var flitigt använda av badgäster. Under flera tillfällen sågs män tillsammans be, lovsjunga och bevittna dop. Helgott och spontant. Vid några tillfällen likt bilden visar ovan pågick lerbrottning i en av dammarna medan en annan grupp döptes. Jag gillade eller älskade atmosfären vid denna konferens. Så avslappnat och inte dömande. Folk satt på mötena, ärade Gud och bad utan t-shirt och lerbrottning i en mix av dop. Allt vi gör kan på något vis peka på Jesus, i rätt attityd och med hjärtat på rätt ställe går det inte fel.

 

 

Jag fick förmånen att undervisa

Den lilla samling kvinnor som studerar samhälls utveckling träffas som sagt fyra gånger per vecka. Jag fick möjligheten att undervisa, nu två veckor sedan. Det var kul och jag delade ord om en Gud som kan använde vad helst vi gjort i det förflutna, gott som ont, till det bättre. Vi träffas i Burlington o vårt lilla kontor och lukten av en något fuktig cement fyller näsborrarna. Jag tror att vattenledningen går under golvet och läcker litet grann. I det lilla kontoret bakade vi neg… chokladbollar som en mer avslappnande del, med sensmoralen att Gud med en torr, tråkig ingrediens från det förflutna (kakao) kan användas i hans recept till något mycket smakfullt. Bollarna var mycket populära :D

 

 

 

Den lilla församlingen i Burlington med denna söndag cirkus 20 vuxna och barn

Pastorn i den lilla församlingen, Sthembiso, frågade mig för länge sedan om jag var intresserad av att predika. Ovan som jag är tog jag ändå utmaningen som något kul. Jag bad och funderade länge på vad jag skulle dela, men kände att den kollektiva tanken var något som församlingen behövde höra och tror Gud la det på mitt hjärta – att det är viktigt för kyrkan att inse att gemenskap, inte bara på söndagen, är viktigt. Ursprungligen tänkte jag predika med en av de lokala grabbarna, men han hade lånat ut sin mobil och under hela veckan fick jag inte tag på honom, så tyvärr blev det inte ett tillfälle av umgänge och lärjungaträning denna gång.

 

 

 

Vi delade nattvard tillsammans

 

 

Detta är den första byggnaden som byggdes åt "The place of Restoration". Då till för grundarna och det påbörjade arbetet, men numera ett hus för de volonterande

Den gångna helgen valde jag dock att hälsa på några vänner som är volontärer på ”The place of Restoration”. En organisation som arbetar för att se barn utvecklas, få behandling efter att ha fått diagnosen HIV, blivit utnyttjade av olika slag eller helt enkelt är föräldralösa. Det var galet uppmuntrande att få se hur bra det går för stället och hur de kan samarbeta med regering och styrande i landet för att ge barn en ljus framtid. De ser till barnens bästa och ger dem terapi, men också till föräldrarna då de, om möjligt, placerar barnen i den ursprungliga familjen. Familjen får utbildning i hur man uppfostrar barn, sköter ekonomi och jordbruk och annat som är behövligt för att få livet att gå ihop. Ett klockrent komplement till den sociala välfärd som Syd Afrika långsamt bygger upp.

 

 

 

Daniel och Julia är de jag besökte, nyförlovade och allt

Daniel är en grabb jag känner sedan min tid på Götabros sommarbibelskola. Då var jag femton år, men vi har umgåtts en del de gångna åren så det var ett gott återseende.

 

 

Jag upptäcker under min tid här att jag ofta präglas av dagsform och känslor. Det är något jag långsamt försöker arbeta bort och helt enkelt få in en mer balanserad vy på liv, tro, vänner och framtid. Jag har en månad kvar i landet och är taggad för hur det kan komma att ta sig i uttryck. Jag vill hinna med mycket, men känner mig allt utom stressad.

 

 

Tack o Hej!