Lärjungatid i Sydafrika

Aunt Elsie, en go kvinna som avsätter varje onsdag förmiddag för att tillaga nära hundra barns huvudmåltid.  För någon vecka sedan bestämde jag mig för att tillbringa en dag med denna underbart goa dam och vi lagade mat, skrattade och hjälptes åt.

Här hackas det först ner fyra kilo morötter och tre kålhuvuden för att tillsammans kokas mjuka.

Tio kilo ris har på förhand tillretts. Sex stycken lökar bryns i olja och under tiden detta sker skalas tre kilo potatis.

När potatisarna skalats och lagts i vatten hackas de fem kilo pumporna upp i tärningar för att sedan koka i vatten med två matskedar socker som tillsats.

Fram till för några dagar sedan har måltiderna tillagats över eldslåga från fotogen (parafin), men numera har Elsie en fungerande spis. Tre kilo köttfärs steks och bryns och efter några minuter tillsätts de väntande potäterna. Kryddmix efter eget behag avslutar tillredningen och en av de många varianterna på barnens onsdagsmåltid är färdig att portioneras ut.

Elsie med den slutliga ”produkten”

Det goa med den veckan jag besökte Elsie för att hjälpa till med matlagning besökte jag också min vän Moosa, elektrikern jag besökt månader tidigare. På något sätt kände jag mig säker på att ett möte mellan dessa två skulle gynna båda parter. Elsie behövde en spis lagad och Moosa en god gärning gjord för att utmanas i generositet. Vad jag inte visste var att Moosa skulle respondera så pass positivt och på eget initiativ laga den trasiga spisen några dagar senare utan att påtvinga betalning. Yeah! Eller som jag skulle vilja uttrycka det – Amen! Då jag bett om en lyckad lösning i detta fall

Män i Mpumalanga som träffas för att äta en bit mat och läsa bibeln på ett traditionellt eller kreativt sätt.

Varje tisdag samlas männen i byn Mpumalanga, 40min utanför Durban, för att umgås och lära sig mer om vad ett liv i tro på Jesus innebär. Det är en go samling pojkar som verkar trivas med livet. Jag är inte speciellt delaktig där, men valde att hänga på en dag då Ben undervisade. Ett schysst besök som hjälpte till att vidga perspektivet något eftersom jag mestadels  är i Burlington och inte i speciellt många andra kåkstäder.

 
Amerikansk fotboll verkar vara internationellt, även om jag skulle vilja säga att de här applicerar ett mer rugbyliknande sätt att kasta bollen

Nu är det nära två veckor sedan jag också fick möjligheten att besöka zulu-land, ännu en plats eller by med härliga zulu-talande främlingar som bjuder på allt vad ett gästvänligt hjärta innebär: Den egna dubbelsängen, ett gott mål mat, en guidad tur i byn eller en roadtrip till den närliggande beachen. Det var ett tacksamt besök med goa möten och en avslappnad retreat för att ladda batterierna inför en avslutande månad i Sydafrika.

Margit och jag framför ett fint berg bestående av våfflor





I förra veckan dök Daniel och Julia upp i Durban och vi fick vara med om fina äventyr tillsammans. Ett besök hos den äldre missionären Margit Hällqvist var ett populärt besök som innebar våfflor och goa samtal. Senare inpå helgen besöktes Burlington och en hektisk taxitur resulterade nästan i en missad bussresa hem för mina goa vänner.

Allt gott önskas er, så skrivs det mer när man landat på svensk mark och hunnit säga hejdå till alla goingar som breder ut sig på Sydafrikansk mark.

Nu bär det av mot Kapstaden, Johannesburg, Kruger, Middelburg och en avslutande vecka i Durban.

Guds frid!