Lärjungatid i Sydafrika

Detta är utanför Stellas hus i samhället jag jobbar

 

Burlington är som många andra kåkstäder otroligt fattigt och ser ut som följande bilder visar. Just Burlington är ett litet samhälle med 7000 invånare. Kriminaliteten är därför inte skyhög, men ändå är riskfaktorn hög för brott. Vi är därför sällan i samhället efter skymning. VI håller oss också därifrån större delen av helgen. Det vedertagna språket är Zulu, även om engelska fungerar alldeles utmärkt i de flesta fallen. Rent kulturellt är Zulustammarna traditionellt ett krigiskt folkslag och man kan känna av den något hetlevrade kulturen emellanåt.

 

Här har ni Stella

 

Stella är ett got exempel på hur en kvinnas liv er ut om man växt upp i ett samhälle likt Burlington. Hennes förflutna är tragiskt och innehåller både det ena och det andra. Hon är mamma till fyra barn, som alla har olika pappor. När den senaste vänsterprasslade valde Stella att själv gå över till mannen vid ett senare tillfälle och slå honom så illa med en flaska att han fick åka till sjukhus och hon till fängelse. Hon var känd i samhället att vara en hetlevrad och robust liten kvinna, med en envis attityd. För två år sen valde hon dock att följa Jesus och det som han levde ut för 2000år sen. Hon lärjungatränades av en kvinna som har kontakt med UMU här i Durban och har sedan dess gjort en totalomvändning i livsstil och attityd till livet.

Nu är hon lite av en legend i det lilla Burlington och jobbar inofficiellt som en sjuksköterska, social arbetare och allt i allo beroende på behoven som uppstår. Hon går till de sjuka, tar hand om de äldre och följer med barn till sjukhus. Det är nämligen så att utan Stella skulle dessa vara utom räckhåll för det sociala nätverk som finns. Många av hennes ”patienter” är utan ID-handling och det innebär i stort sätt att de inte har några rättigheter alls. Det är därför en annan utmaning som Stella ställs inför, att ordna ID-handling för de som behöver – men det kräver tålamod.

 

Min nyfunne vän Benjamin undervisar I vår nyuppstartade community development course

 

Det roliga är att Stellas förändrade attityd till livet och goa inställning till att hjälpa andra har redan smittat av sig till några kvinnor och väninnor i hennes närhet. De uppmuntras och har på eget initiativ sagt att de önskar göra något liknande. Stella har tagit en kurs här på UMU basen i samhälls utveckling och har därför en fördjupad kunskap i ämnet, så vi tänkte att en sådan kurs skulle vi dra igång för de intresserade kvinnorna likväl. Benjamin och Johanna som jobbar här nere mer långsiktigt drog det tyngsta lasset och har kommit upp med en 8 veckor lång kurs där de fem intresserade kvinnorna är tänkta att komma fyra dagar i veckan (8.30-13.00). Där lär de sig att utveckla, hjälpa och stödja samhällen men också grundteologi för ett kristet liv. Det är tänkt att de ska se sambanden och förstå att grunden till att vi och Stella där är för att Jesus satte ett gott exempel och att vi bryr oss om dem helt och fullt.

 

Här lovsjunger vi och ber innan dagens undervisning drar igång. Goa Zulu-sånger ekar i det något trånga klassrummet.

Kursen har nu pågått i snart tre veckor och redan har kvinnorna kommit varandra närmre och det är en fröjd att se dem tillsammans. De är glada, skrattar och delar livet med oss och varandra.

 

Barn i väntan på att få händerna tvättade

 

Kursen vi dragit igång är också tänkt att utveckla kvinnornas ledarskap. Vi uppmuntrar dem till att ta initiativ i samhället beroende på gåvor, intressen och passion. Ett ypperligt tillfälle att praktiskt öva på att tala inför en grupp, eller helt enkelt bara leda ett mindra projekt är matutdelningen vi har på onsdagar.

 

Barnen får lära sig vikten av att hålla hygienen på topp

 

Förut har matutdelningen varit helt och fullt UMU-basens ansvar och olika team har kommit i korta omgångar för att stå till förfogande med volontärer, undervisning och program. Men det goa är att nu har lokala personer tagit över allt mer och nu är det mer eller mindre helt i deras händer. Fortfarande står vi för inköp av matvaror, med lite stöd från lokala församlingar. Tyvärr har några hoppat av och budgeten räcker inte till att hålla uppe hela matutdelningen. Om det är något som du önskar se fortsätta kan du vara med på ett hörn och stötta.

 

 

Efter att händerna är tvättade får barnen sätta sig inne I Burlingtons town hall för sang, dans, undervisning, drama och lekar – allt beroende på vad som planerats innan.

 

Den nystartade kursen innebar att kvinnorna tagit över det övergripande ansvaret för onsdagarnas matutdelning och de sköter det galant, så mycket bättre. Det är riktigt kul att se hur de växer in i rollen allt mer och tar för sig därefter.

 

 

Efter programmet står barnen fint och köar för mat

 

En annan go hjälte I Burlingtons samhälle är tant Elsie. Hon är en äldre kvinna med ett hjärta för de bortglömda barnen och fungerar lite som en dagmamma under veckorna och mattant på måndagar och onsdagar.

 

 

Här tillagas ris och en kycklinggryta med potatis och diverse grönsaker + en smaklig kryddinsats

 

En stor del av tiden jag nu tillbringar i Burlington består därför av det nystartade projektet. Jag fixar i ordning klassrummet (och försöker aktivera så många lokala personer som möjligt), undevisar lite granna och hjälper till där det finns behov. När jag har tid över eller de gånger jag inte behövs i klassrummet tar jag chansen och möter de vänner jag skaffat mig hittills, jag har ju satsat på att investera i männen här i samhället som jag nämnt förut. Vi ber, snackar, umgås och lever livet tillsammans. Jag diggar det!

 

 

Jag och Sanele drog upp i den ormtäta djungeln för att hugga ner bambu

 

Sanele är en av grabbarna jag träffar I veckorna. Faktum är att han är nog ett bönesvar jag bett om för en tid. Han är snickare, men också den som äger rummet vi hyr för att undervisa i veckorna. I det senaste har jag hjälpt Sanele en del att bygga upp ett nytt hus för Stella då hennes förra i stort sätt föll ihop oc äntligen har snickeri fått bli den dörr som öppnat upp för goa konversationer med inte bara Sanele utan slumpvisa män som reagerar på att en vit snubbe jobbar utan att tjäna pengar.

 

 

Stellas nya hus

 

Att bygga ett hus är rätt enkelt ändå. Principen är att hitta några rejäla pålar, stammar av träd och gräva ned dem djupt för att utgöra hörnen och de stabila stöden för kommande väggar. Ett gäng parallella bamburör, tegelsten, sten, cementblock och nygjord cement utgör väggarna. Med puts utanpå håller huset i årtionden sägs det. Taket är enkelt likväl, hamra dit ett gäng rejäla plankor och fäst plåttaket så är det hela klart. Fönster och dörrar kläms in där det får plats. Det funkar och håller, så varför inte?

 

 

Underbar utsikt över djungeln i sluttningarna utanför då Burlington ligger i en dal

 

Jag uppskattar min tid i Burlington och arbetet där. Bön, pengar och mycket kärlek är behov som ständigt dyker upp och det behövs mer av allt för att samhället sakta men säkert ska bli det klockrena exempel på samhälls utveckling som vi önskar se. Det är tyvärr fortfarande så att alkohol, droger och andra missbruk tar överhand och blir en metod för att slippa ta itu med problem inom familj, ett sätt att fly verklighetens misär och ansvar.  

Just nu är vi uppe i en böne- och fasteperiod för att vi önskar se en radikal skillnad i Burlington. Vi tror att en väg att gå är denna samhällsutvecklings kurs. Förhoppningsvis håller någon av kvinnorna i trådarna redan nästa kurs.

Ha en grymt go vecka!

Guds frid